Ett yrke - Ett livstidsval

Att vara Barnmorska är verkligen något speciellt.
För mig var det en dröm sedan barnsben.
Nu är jag där och var dag lär jag mig nya saker som jag även om jag anat ändå inte kunde föreställa mig.
Jag är en tjej som brukar säga att jag har arbetat med allt mellan himmel och jord och lite till. Ändå var jag oförbered på hur omfattande det är mentalt att vara Barnmorska.
Jag har jobbat med ekonomi, sjukvård, försäljning, mode, mat, utbildning etc... Men jag har alltid kunnat lämna jobbet och yrkesrollen när jag inte arbetar. Även inom vården som sjuksköterska har jag oftast kunnat känna att jag som sjuksköterska utför mitt yrke och kunnat lämna det vid det. Jag hade en föreställning om att vara Barnmorska skulle ha sina paraleller. Men ack vad jag bedrog mig.
Att ge sig in i den fachinerande kvinnorvärlden. Där du för en kort stund släpps in i en total främlings allra heligaste och känsligaste rum. Där både smärta och känslor blottas och du förväntas förvalta detta. Det kan jag inte bara skaka av mig när passet är slut.
Att i livets sköraste vackraste stund få möta smärta och känslor, ibland den största av rädslor blandat med den största av livets kärlekar. Det är vackert, så innerligt vackert och det är med stor ödmjukhet jag känner tacksamhet till de kvinnor som vågar glänta på livets dörr och släpper in mig. För en kort stund finns jag där. Och det är ofta jag bär med mig många känslor när jag kliver ut från arbetsdörren tidigt på morgonen efter en ibland lång natt.
Att vara Barnmorska visade sig vara mer än ett yrke, det blev ett livstidsval. För den dagen jag känner att jag med lätthet kan skaka av mig dessa intensiva känslor och inte beröras av livets mirakel och alla de hemligheter kvinnor delar med mig under en natt. Den dagen kan jag inte längre vara Barnmorska. Jag måste istället hitta mitt sätt att förvalta den gåvan.