lördag 19 december 2015

Flaggskeppet sjunker - Södra BB läggs ner

Det har kallats Södersjukhusets Flaggskepp då dom med sin unika vårdform varit just det Enda fartyget i sitt slag.
Inte till syfte att förringa andra skepp på vårdens ocean utan för att vara ett alternativ då födande kvinnors behov är unika och skiljer sig åt.

Maktens senaste skottsalva blev dock för mycket.
Kampen har varit lång, offrena är kvinnorna vars vårdval försvinner.
Förlossningsvården tappar genom ett slag en unik kunskapsbank.
Några Barnmorskor har varit med sedan ABC tiden som inleddes 1989, andra tillkommit längs vägen och blivit en del av det som sedan 2004 är Södra BB.
En sammansvettsad arbetsgrupp där kunskapsutveckling först vidare från Barnmorska till Barnmorska.
Personalen trivs, stannar och utvecklas tillsammans.
Kunskap är en mjukvara.
Kunskap sitter inte i väggarna, den lever och frodas i varje andetag Barnmorskorna tar tillsammans som grupp, med kvinnorna och familjerna som var dag kommer till Södra BB.

Att säga att man flyttar Södra BB till Södertälje är en stor lögn presenterad på silverfat till Stockholms kvinnor.

Kvinnor i Stockholm förtjänar att få veta sanningen.
Vare sig koncept eller kunskap i nuvarande form följer med till Södertälje.
Södra BB läggs ner och Södertälje fortsätter som tidigare planerat bygga ut sin verksamhet.

Att Södertälje behöver mer pengar och kan tänka sig att plocka ut något russin ur kakan i tanke om småskalighet ger inte Stockholms kvinnor vårdval.

Att i ett slag veckan före jul lägga ner Sveriges enda alternativa förlossningsenhet är illa nog.
Att göra det under falsk flagg är ett hån mot alla gravida och en spark i magen på Barnmorskorna på Södra BB och alla som kämpar för kvinnors rätt till vårdval.




måndag 19 oktober 2015

Stockholms förlossningsvård är under attack

Fienden är inte okänd, tvärtom är infiltrationen total och attacken kommer från insidan.
När inte omvärlden river ner vården så river vården numera sig själv.

Sverige har alltid satt högt värde i att vara en föregångare i vården.
Södra BB har varit ett uppskattat alternativ inom vården där kvinnor erbjuds ett alternativ till traditionell förlossningsvård.
Nu är vården hotad. Jag säger vården, för det är så mycket mer än Södra BB.
För faktum är att hela kliniken är under belägring.
Sös Förlossning har i många år fått slita hårt i undermåliga lokaler.
Att en förändring måste till är självklart.
Den arbetsmiljö som fantastiska Barnmorskor tvingas försöka utföra en god vård i är under all kritik.
Deras händer bakbinds när dom inte ens kan ge födande kvinnor en egen toalett.
Trycket är enormt och barnmorskor försöker klona sig själva i processen att räcka till.
Kliniken tycks från ledningshåll ha satt en ära i att skapa dålig stämning mellan avdelningar istället för att hitta aktiva lösningar på verkliga problem.
I många år har det varit såhär. Det är ingen nyhet för ledningen som gång efter annan duckat för vad som behövs göra.
Sös förlossning har i dagsläget 14 förlossningsrum. Södra BB har totalt 10 rum med kapacitet för 3 födslar pågående samtidig, övriga rum används som eftervårdsrum för BB vård.
Det är den totala kapaciteten inom Södersjukhuset vad avser förlossningar.

Nu vill ledningen göra en omorganisation där förlossningen stänger ner och flyttar in i Södra BB´s lokaler och bygger till 2 förlossningsrum. Södra BB läggs ner.
Detta innebär att den framtida totala kapaciteten blir totalt 12 förlossningsrum.

Den nya omorganisationen innebär en stor neddragning på antal förlossningsrum medans antalet födslar per rum kommer att öka drastiskt.

12 rum och 7300 födslar (8000 efter minskningen av hänvisningarna) gör att man räknar med att ta emot 20barn per dygn eller 1,67barn/rum och dygn.
22barn per dygn eller 1,83barn/rum med minskade hänvisningar

Då undrar jag. På vilket sätt ökar säkerheten för kvinnorna och barnen när pressen blir större, fler barn skall födas på färre rum.
Vilka barnmorskor som redan går på knäna vill öka sin arbetsbelastning till den graden. Vem har lyckats klona sig själv. Vem vill bryta upp från sin arbetsgrupp och börja rotera till andra tjänster dom inte sökt sig till?
Hur blir det säkrare av att splittra redan uppbyggda arbetsgrupper?

Hela kvinnokliniken står under attack.
Barnmorskorna på Sös förlossning behöver inte få en stressigare mer pressad arbetssituation där dom skall förlösa fler barn på färre rum och kortare tid. Dom behöver få nya vettiga lokaler, fler förlossningsrum, bättre arbetsvillkor, högre personaltäthet.
Barnmorskorna på Södra BB är inte heller lockade av detta. Dom vill få bevara det dom brinner för och få vidareutveckla konceptet.

Frågan handlar som vanligt inte om att ställa Förlossningen mot Södra BB. Det är det bara ledningen som verkar vilja för att skapa intriger och orsaker att missgynna vården.
Det handlar om att återigen så stampas kvinnosjukvården på. Återigen så får kvinnor i vården piskan på ryggen och tvingas försöka springa ännu snabbare för att försöka upprätthålla en god vård.
Återigen så stoppar vi utveckling och tar ett steg tillbaka.
Sluta förminska oss. Vi är inte barn. Vi är stola yrkeskvinnor med en gedigen utbildning, stor erfarnhet, många år i vården och en stor passion om att alla göra vårt yttersta för att hjälpa andra kvinnor till en bra vård
Vi behöver få bevara valmöjligheter i vården, kvinnor är inte stöpta i en form, därför behöver vi en vård som är bred och ger valmöjligheter.
Och vi som vårdar måste få möjlighet att utföra en god vård oavsett vad vår arbetsplats heter och ligger.

Jag hoppas att kvinnoklinikens anställda gör gemensam sak och säger ifrån till detta vansinniga förslag och KRÄVER goda arbetsvillkor till alla och goda möjligheter att ge vård till kvinnor oavsett hur dom önskar föda och vad deras personliga behov är.





lördag 17 oktober 2015

Förlossningsvården under sulan

Omorganisation på BB SÖS.
All personal kallad, locket på till dom få som vet.
På måndag kommer dommen, har jag ens ett arbete efter det?
Hoppet om goda besked finns bara som en fjäderlätt vindpust. Dom sänkta blickarna och viskningarna i korridoren om ond bråd död gnager in i skinnet på mig.
Oron växer, känslan slår till med full kraft, något riktigt dåligt är på gång.
Står kvinnosjukvården inför nedrustning?
Skall kvinnors hälsa än en gång sitta som ämne under beslutfattares skosulor?
Kommer Södra BB stå kvar efter den här helgen. Eller försvinner 1400 förlossningsplatser och 800 mödravårdsplatser?
Hur är det i så fall möjligt från politikerhåll att det får vara så?
Hur kan man bygga upp vården när man rustar ner den?
Det får inte vara så, det kan inte vara så.
Tårarna rinner, vill kliva av skeppet, men förmår inte.
Jag älskar ju mitt arbete. Jag vill få värna om kvinnors rätt till val i vården.
Jag vill vara en del av uppbyggandet, inte nedrustningen.
Frågorna hopar sig.
I nuläget spekulerar vi bara, vi vet inte, men vi anar det värsta.
På måndag kommer kanske några svar och vi hoppas alla att vi har fel.




onsdag 12 augusti 2015

Varför får jag inte vara där?

Kassörska - Kan du sitta och ta betalt i två kassor samtidigt?
Målare - Kan du måla i två hus samtidigt?
Pilot - Kan du flyga två flygplan samtidigt?
Taxichaufför - Kan du köra två taxibilar samtidigt?
Kirurg - Kan du operera två patienter samtidigt?
Tandläkare - Kan du laga två patienters tänder samtidigt?
...
Barnmorska - Kan ta ta hand om två födslar samtidigt?

Alla människor på jorden har en sak gemensamt.
Den viktigaste händelsen i våra liv, annars vore vi inte här, vi föddes!

Borde det inte vara självklart att alla barn ska få födas säkert och tryggt?

Studier visar att den enskilda faktorn för säkerhet vid födsel är en närvarande Barnmorska.
Är det då  rimligt att Barnmorskan förväntas kunna handlägga 2 födslar samtidigt?

Vården motarbetas idag strukturellt. Låga löner och underbemanning till en stressig arbetsmiljö är vardagsmat.
Många känner sig tvingade att gå ner i arbetstid, byta yrke eller arbeta utomlands (Norge främst), det sliter för mycket i Sverige.
Att utbilda fler barnmorskor hjälper inte om ingen längre orkar/vill arbeta i Sverige.

Stress, press och tidsbrist gör att den goda obstetriken haltar när barnmorskan springer mellan födande, missar sin egen lunch och har dubbla bindor vid mens eftersom toabesök inte alltid hinns med.
Hon lånas ut till andra avdelningar utan introduktion.
Då personal saknas hjälper vi varandra, ordentliga rapporter hinns inte med om den man måste passa och risker uppstår på grund av stressen.
Hela tiden är patienters säkerhet och barnmorskans legitimation insattsen.
Alla barnmorskor har varit där och sett pressen och har egna berättelser.

Vill vi ha en trygg och säker vård så måste barnmorskor få finnas där för sina patienter.
Vård måste få ta den tid det tar så den kan utföras säkert.
Man kan inte stressa fram födslar, då skapar vi medicinska komplikationer.
Man kan inte hela tiden skära bort marginalerna, då har vi inget spelutrymme kvar när risken uppstår.
I förlossningsvården kan det gå enormt fort. En blödning, dåliga fosterljud kan komma snabbt. Om alla står upptagna, överbelastade eller är utlånade till annan avdelning. Vem ska då hjälpa i den akuta situationen?

Det kan vara din fru, din syster, svägerska, eller dotter som ligger där.
Det kan vara ditt barn, ditt barnbarn, systerdotter eller brorsson som skall komma till livet.

Vill du att det skall komma hjälp när det behövs, vill du att resurser skall finnas för att kvinnor skall få föda säkert och barn skall få komma tryggt till världen.

Låt oss då få göra vårt jobb säkert, det är för allas vår skull.
Stå upp för att det behövs resurser till vården.








lördag 8 augusti 2015

En Förlossning stängs i tystnad.

På 5e dagen efter att en av förlossningarna i Stockholm stängs får dess anställda läsa följande på facebook.

Direkt kopierat från barnmorskornas Nu är det nog grupp och Stöd barrnmorskornas kamp.

"Södra BB stängt
Vårdvalet existerar inte alls denna vecka, 4/8-10/8, för de kvinnor som valt Södra BB för sin förlossning. Den enda enheten i landet där kvinnorna är garanterade ett kontinuerligt stöd av en barnmorska under förlossningen används som en jourbutik och personalpool för kvinnokliniken på Södersjukhuset. Man plockar ut de resurser därifrån som man anser sig behöva till andra delar av kliniken. Sedan över ett år tillbaka har Södra BB tvingats ändra sina kriterier för eftervård och tar emot flera familjer dagligen efter en komplicerad förlossning. Konsekvensen av det är minskade möjligheter att ta emot kvinnor för förlossning. Under sommaren har möjligheten att föda på Södra BB minskats ytterligare och barnmorskorna har istället använts för att täcka upp där det fattats barnmorskor på andra avdelningar. Denna vecka beslutade kvinnoklinikens ledning att stänga Södra BB:s verksamhet helt eftersom personalläget på övriga kliniken är extra ansträngt.
Ledningen har haft vetskap om bemanningsläget sedan länge och ändå ställer de Stockolms kvinnor utan möjlighet att föda på Södra BB."

En av Stockholms förlossningar har alltså lyckats stängas i total tystnad utan att ens anställda får informationen korrekt.
Barnmorskorna sprids vind för våg över kliniken och används som billig bemanningspersonal.
Jag skriver billig. För som bemaningspersonal har man en betydligt högre lön som delvis kompenserar den risk man utsätter sig för genom att hoppa in på nya avdelningar till nya uppgifter.
Det vi hela tiden sattsar är vår legitimation, vår yrkesrätt. Skulle något inträffa på grund av att vi inte är säkra och rutinerade där vi arbetar så är det patienten och vi som ytterst blir lidande. Patienter skadas och vi blir av med våra legitimationer.

Totalt skandalöst hur personal körs över och hur säkerheten kastas ut genom fönstret. 
Och det hela smygs genom tigande tystnad. 
När Södra BB var en av dom få enheter som lyckats få personal och som fungerar, då slaktar man ändå ner just den fungerande enheten för att ta personalen till övriga enheter.


fredag 7 augusti 2015

Att jaga ett odefinierat mål är som att fly verkligheten med ögonbindel på


Vet du vad som förväntas av dig på din arbetsplats?
Vet du vart du arbetar?
Vet du vad dina arbetsuppgifter är?
Vad har verksamheten för mål?
Vad är planen för att uppfylla dessa mål?

Framgångsrika företag världen över har några saker gemensamt.
Oavsett om dom gräver efter olja, bygger fastighter eller lagar mat.

Dom vet vad dom vill och dom har en plan. En verksamhetsplan.
Sedan följer dom planen, lämnar rapport på hur det gått och utvärderar planen och arbetar vidare mot målet.
Företagen brukar också vara medvetna om att deras viktigaste tillgång är deras anställda.

Så fungerar det världen över oavsett företagets storlek, med ett plågsamt tydligt undantag.
Vården!

Jag vill kunna gå till jobbet och få göra Mitt arbete.
Träffa Mina kollegor.
Känna att jag bidrar till Vår verksamhet.
Känna att vi arbetar efter Våra planer för vad just Vi satt upp är det bästa för verksamheten.

Men som ni alla kunnat läsa om i mediabruset är detta en utopi för dagens anstälda inom vården landet igenom.

Min arbetsplats är vart arbetsgivaren för stunden väljer att placera mig, det är inte självklart att jag får arbeta där jag är anställd med det jag kan och känner till med mina kollegor. Jag kan lika gärna bli utlånad till en annan avdelning.

Min yrkesroll och vad jag lärt mig är bäst att arbeta efter enligt vetenskap och beprövad erfarenhet slits i stycken när stressen knackar på dörren och rutiner får stå tillbaka när tiden inte räcker till.

Kollegor är för ofta uppgivna, ledsna, säger upp sig, går in i väggen och orkar inte mer när deras röster inte får gehör.

Vår plan naggas i kanten, finns den ens, vem vet vad vårt uppdrag är, det är svårt att följa vad vi inte vet?

Det bästa för vår verksamhet tycks inte vara klart definierat. Det är väldigt flytande och kan ofta ändras från arbetspass till arbetspass. Den tydliga styrningen saknas i skrift och i handling.
Vi får lära oss att en sak gäller vad vi får och inte får hantera och hur vi skall arbeta och inte arbeta.
Det kan finnas definierat på papper hur många vi skall vara på ett arbetspass, hur arbetet skall fördelas, vilka som skall vårdas, hur vi skall vårda.
Men på golvet är en annan sak, då tycks dessa definitioner vara mer av en vag riktlinje.

Det görs studier som visar vad som är bäst, vad som fungerar och vilka risker som uppstår.
Om något inträffar får ofta den enskilda må dåligt och ta smällen när det i grund och botten ändå är ett systemfel inom vården.

Chefer som står närmast och ser verkligheten gör ofta allt vad dom kan och lite till. Sätter sig på dubbla stolar genom att försöka hinna med sitt arbete och samtidigt arbeta på golvet för att täcka upp.
Hur slitsamt det måste vara vill jag knappt tänka på.
Hur upprätthåller man en verksamhets säkerhet när man gång efter annan måste bryta vad som satts upp?

Har ni någonsin sett en elitidrottsman lägga upp sin strategi?
Hur vore det med en golfspelare som inte vet vart målet är?
Eller hur bra tror ni det går för en maratonlöpare som lägger upp sin strategi att springa åt väst när banan går åt öst.
Eller om en Hockeyspelare bestämmer sig för att arbeta efter enmansshow och glömma teamet?
Tänk om våra elitidrottsmän och kvinnor glömmer vad som är deras MÅL!

Detta är vad som sker inom vården. En plan lägg upp, sen sätts den i en pärm och förträngs, man gläntar lite ibland, ser att vi styr åt fel håll, men låter ändå skeppet segla vidare.
Att sakna klart definierade mål gör att hela gruppen blir vilsen.

När det sedan i media uppdagas att verksamheter inom vården inte klarar sina uppdrag.
Då kan vi backa bandet och börja med att konstatera att för att klara sina uppdrag så borde man tillåtas följa sina verksamhetsplaner.
Man kan inte nå i mål om man springer bredvid banan.
Mer resurser behövs och cheferna närmast golvet måste få mer utrymme att följa sina verksamhetsplaner och värna om sin verksamhet så att arbetarna får en klar definierad plan och känner sig delaktiga i sitt arbete.

Att jaga ett odefinierat mål är som att fly verkligheten med ögonbindel på

söndag 19 juli 2015

Jag är mer än ett huvud

Jag fick ett sms.
Hej NN, jag hoppas att du kan hjälpa oss på avd nrXX på söndag istället för YY (min arbetsplats) mvh/ Bemanningen.

Det känns inte som en fråga, utan som en information eller möjligen en uppmaning som jag förutsätts tycka är okej.

Jag har upprepade gånger sett kollegor utsättas för detta och det irriterar mig något galet.
Nu står jag här själv och vet inte vilken fot jag skall stå på i min frustration.
Jag har full förståelse för att det saknas folk och att man i vården har panik.
MEN!

1. Jag vet inte vart avd nr XX ligger.
Jag har arbetat på min nuvarande avdelning ett par månader och hittar knappt där.

2. Jag vet inte VAD vården innebär på den avdelningen.
Jag antar att det rör mitt ansvarsområde som Barnmorska, men det kan lika gärna vara antenatalvård som gyn, som bb-vård. Jag vet inte.

3. Jag hittar inte på avdelningen.
Eftersom jag aldrig varit där så vet jag inte vart saker finns.
Vilka akuta situationer kan jag stå inför och vad händer i en akut situation när min förmåga att ingripa tas i från mig. Vilka verktyg behöver jag och vart finns dom? Mediciner? Infarter? Blödningslåda? Syrgas? Droppställning? Barnbord? Hjärtstartare???

4. Vilka rutiner finns?
Vart sitter larmknappar? Vem är ansvarig, vilka jobbar jag med, vem kontaktar jag om något inträffar?

Är det friska färdigvårdade som väntar på att gå hem eller svårt sjuka patienter.
Varför behövs annars en specialistutbildad med dubbla legitimationer, 4,5 års högskolestudier, magisterexamen och flera års erfarenhet?
Vill man att personalen skall kunna göra ett bra arbete?
Under givna förutsättningar tas mycket av min vårdande förmåga ifrån mig när man tar ifrån mig mina verktyg. Jag må ha kunskap och utbildning, men det går ändå inte att koppla syrgas utan en syrgasmask lika lite som en snickare kan förväntas spika utan hammare.

Känner mig degraderad till ett huvud som skall stå på papper för att det skall se ut som om det finns kompetent personal.
Men om det skulle inträffa något så är det ändå min legitimation jag riskerar att bli av med.

Jag tycker det är ett regält systemfel när vi förväntas arbeta med vår profession, utvecklas tillsammans, hålla oss uppdaterade, kvalitetssäkra med gemensam träning för att bli ett tryggt team som kan ge en säker trygg vård. För att sedan i ett ögonblicks verk lånas ut till annan avdelning utan någon information mer än datum och tid.
När siffrorna efter sommaren samanställs så kan man titta och säga, jo men titta, det fanns personal....
Men det är oärliga siffror, dom säger inte vem som fanns, dom säger inte heller något om hur många som arbetat dubbla pass, skurit ner på sin semester, om personalen hunnnit äta, hur länge dom knipit för att det inte fanns tid att gå på toaletten eller hur personalen mår och såväl fysiska som känslomässiga förmågan att utföra en god vård under den pressen.

Jag skickade tillbaka tydligt besked om att jag inte vill gå på en avdelning jag inte känner då jag anser det vara för patientosäkert.
Det jag skall arbeta med vill jag kunna ta ansvar för och förväntar mig därför en ordentligt introduktion.
Det finns säkert dom som inte håller med mig, och menar att vi skall ställa upp för varandra, att det kommer gå utmärkt.
Som exempel brukar BB-hotellet vara något som anses friskt och där risken är låg att man behöver ingripa medicinskt.
Så lät det även till mig när jag första sommaren som nyfärdig Barnmorska fick det ansvaret utan introduktion.
Det va mindre roligt när jag en natt stod där helt själv med en nyförlöst mamma som plötsligt började blöda kraftigt samtidigt som hennes barn visade tecken på att ha svårt med andningen och jag inte visste vart något fanns. Med privat mobil i fickan fick jag hjälp den gången.
Den gången gick det bra, men jag lärde mig läxan. Jag vill inte ta ansvar utan att ha tillräckligt på fötterna.
Skall det till en förändring i vården måste vi våga säga NEJ!


tisdag 7 juli 2015

Hinner inte tanka, vi måste ju köra vidare.

Mitt i sommarens hetta föder kvinnor till svettiga barnmorskors ångest över sommarsituationen.
En förmiddag på en förlossning i Stockholm tvingas 14 par få beskedet, tyvärr, ni måste föda någon annan stans. Vi har inte plats.
Samma  förmiddag på en annan avdelning är är luften vibrerrande av frustrationen i luften. 
Stressen inom vården frammanar beslut som alla inte är överens om. Någonstans måste den födande få plats, men till vilket pris? Var i vården tummar vi för att få det att fungera? Vilka risker är vi villiga att ta?
Saknas det inte rum, så saknas det personal. Tiden räcker inte till. 
Nya Barnmorskor vågar inte stiga in över tröskeln i förlossningsvården på sommaren då dom riskerar att få ta större ansvar än dom är redo för och inte hinna få rätt stöd av erfarna kollegor.
Yrkeskategorier är inte överens om vad som är god obstetrik. Tonen mellan Barnmorskors kamp för att se och värna det friska mot obstetrikers kunskap om att vårda det sjuka hårdnar.
Bägge behövs, men i vårdsverige idag får sammarbetet dom emellan stryka på foten när resurserna inte räcker till. 
Vi har inte tid att värna om samarbete när vården blöder.
Gång på gång får vi beskedet, fasten tanken i bilen är gapande tom....
...Vi har inte tid att stanna och tanka för vi måste ju köra vidare....
Att samarbete yrkeskategorier emellan kan göra skillnad mellan hälsa, skada, liv och död  i den akuta vården är uppenbart. Likväl ägnas varje sommar åt brandsläckning av det akuta medans personalen i rask tackt slits och nöts på lite till för att så småningom helt resignera.
Vården blöder kompetens.
Kompetens som slits ut, sjukskrivs, lämnar i frustration, ångest, sorg och vemod.
När skall vi förstå att olycksstatestiken för vården ökar markant varje sommar och att det faktiskt kan förebyggas?
Vi barnmorskor skriker högt varje år för att försöka värna om säkerheten för såväl våra patienter som vår egen ork och förmåga att fortsätta.
Men gensvaret är detsamma. 
Media försöker uppmärksamma, många ansvariga vågar inte lyfta på locket utan gör difusa uttalanden om att det kommer att fungera.
Fungera? hur då? till vilket pris? Vilka skador?
Kalla fakta har nyligen presenterat ett program som visar en extrem händelse inom vården.
Men vem vågar ge till uppdrag att ta reda på vilka skador som ökar under sommaren? Vilket pris som verkligen står på menyn för sommarvården?
Jag utmanar politiker och ansvariga att våga ta reda på vad den äkta kostnaden är för kaoset varje sommar.
Hur många fler stora bristningar och blödningar har vi under sommaren?
Hur många fler inom vården sjukskrivs?
Hur många fler barn behöver vård på Neo?
Hur många fler får problem med amning och ankytning?
Hur många fler säger upp sig och byter arbete efter sommaren?
Hur många fler får inte tillräckligt med stöd och behöver mer smärtlindring än dom önskat?
Hur många fler komplicerade förlossningar uppstår på grund av underbemanning?
Hur många fler familjen tvingas hem innan dom är redo för att rum saknas?
Hur många fler mammor lider i det tysta av psykisk ohälsa under och efter födseln pga bristande stöd?
Listan kan göras lång. Vågar någon titta på den statestiken?
Är min känsla helt fel? Jag hoppas det, men vågar någon ta reda på sanningen?
Ibland undrar jag om jag inte borde ge mig in i politiken istället för att arbeta som Barnmorska. Mitt mål är att värna om födandes rätt till god och trygg vård. Men Barnmorskors händer är allt för ofta bakbundna.
Kalla fakta skrek högt om en familjs tragedi när ett rum fullt av personal slet för att rädda mor och barn.
Vad händer när det istället saknas personal och rummet ekar tomt, när ingen har tid, ingen hinner se risken och faran?
Stressen har greppat sitt järngrepp om vården i sommarsverige och den som får betala priset är medborgarna. 
Kampen är för oss alla. Att få födas säkert borde vara en självklarthet i dagens välfärdssverige, oavsett om man föds i Januari eller Juli.
Bilen behöver tankas, även om det är hett i Juli.



onsdag 1 juli 2015

En rund boll i ett fyrkantigt hål

Jag har världens häftigaste jobb, men....
Det smärtar mig hur vården idag ser ut för födande kvinnor.
Menyn för vad en födsel kan innebära i valfrihet, information, stöd, närvaro, postitioner, andningstekniker, avslappningstekniker, smärtlindringstekniker, trygghet är stor.
Tyvärr är den menyn låst för många som föder.
Valen finns inte för dom och kvinnors födande blir något som anpassas efter vårdens mall istället för kvinnan.
En stressad underbemannad vård i sjukhusuppbyggd miljö kan motverka kvinnors födande.
En födande kvinna behöver lugn, ro, trygghet, värme, kärlek, möjlighet att själv välja position, smärtlindring, vilka hon vill ha närvarande, hur hon vill föda.
Så ser oftast inte verkligheten ut.
Vi försöker ta något som naturen format i en biologisk fri form och tämja det genom att stoppa in det i en mätande strikt analyserande form.
Går det verkligen att stoppa in en rund boll i ett fyrkantigt hål?
Kvinnors kroppar och hormonspel som styr hur en födsel fortskrider mår bäst i en lugn, mörk kärleksfull miljö.
Trygga mammor med gottt stöd ger friska välmående barn.
Det är när vi går in och petar i onödan i det friska som vi riskerar att skapa det sjuka.
Misstolka mig inte nu. Det är fantastiskt att forskningen gått framåt och att vi idag har flera metoder att ta till när risker uppstår. Det ska vi också värna om att behålla. Den medicinska säkerheten är ytterst viktigt.
Men vi skapar många onödiga risker när vi inte låter kvinnor föda på kvinnors vilkor.
Ta till exempel smärtlindring.
Det är något som alla som fött eller varit med vid en födsel kan förhålla sig till.
Vad är smärtlindring för dig. Vad trodde/tror du att det finns för alternativ?
Dom flesta känner till Lustgas, Epidural och kanske Bäckenbottenbedövning (PDB).
Jag skulle vilja säga att det finns flera alternativ på menyn som kan vara smärtlindrande eller öka känslan av kontroll och möjligheten att hantera smärta.
-En närvarande Barnmorska
-En lugn miljö (stress ökar smärtupplevelsen).
Vad gör inte dagens stressade vård för kvinnors födsel. Kvinnor vet inte ens om dom kommer få plats och får höra larmrapporter om både det ena och andra i dagens mediabrus. Stress kan få en kvinnas värkar att avta. Djur som föder eller ska föda får man inte flytta. Men kvinnor går bra???
-Avslappningstekniker/Yogaövningar
-Andningstekniker / Profylaxandning
-Avlastande positioner / rörelser, att ligga på rygg upplevs ofta mer smärtsamt än att få vara upprätt och röra sig fritt.
-Avlastande trycktekniker mot bäckenet, med hjälp av tex händer eller rebozoteknik
-Värme
-Massage
-Tens (trans kutan elektrisk nervstimulering)
-Akupunktur
-Akupressur
-El akupunktur
-Sterila kvaddlar
-Duscha/Bada
-Dyktekniken eller Hypnobirth
-Att känna trygghet och lugn
Visste ni tex att studier visar att närvaro av någon man älskar eller att tänka på någon man älskar minskar smärta. En del kvinnor upplever smärtan mer hanterbar med hjälp av musik eller tom dofter. Lavendel anses traditionellt vara avslappnande och smärtlindrande.

Nu säger jag inte att ni skall dofta på en lavendelblomma när ni föder barn. Jag vill bara visa på att menyn är så enormt mycket större och måste få vara individuell utifrån varje kvinnas behov.
Så varje kvinna som går i väntans tider. Fundera över vad du mår bra av, vad främjar din trygghet och just din förmåga att föda barn och hantera smärta.
Våga ställa krav på vården. Det är genom kvinnors krav som vi inom vården kommer tvingas att utvecklas.

torsdag 11 juni 2015

Kalla fakta stjälper förlossningsvården

2013 föddes 113 593 barn i Sverige. 

Samma år dog 4/100 000  mammor i Sverige på grund av sin graviditet, födsel eller komplikationer i samband med födseln. 

Internationellt sett är Sverige ett av de tryggaste länderna i världen att föda barn i även om det i det tragiska enskilda fallet är en ofattbar katastrof.

I andra änden av skalan hittar vi Sierra Leone med 1100/100 000  eller 1,1% i mödradödlighet.

I min egen övertygelse stavas säkerheten som skapas främst - En närvarande Barnmorska och en väl fungrande uppbyggd vårdaparat.

Historiskt sett och världen över är mönstret tydligt. Hög andel utbildade närvarande Barnmorskor sänker mödradödligheten.

Gårdagens Kalla Fakta handlade om det tragiska fallet med en kvinna som dog efter en komplicerad födsel på BB Sophia.
BB Sophia själva komenterar inslaget Här och Här.

Flera saker är anmärkningsvärda om inslaget.
* Tre narkosläkare uttalar sig med skarp kritik och definierar vad som skall vara säker förlossningsvård. Inga Obstetriker eller Barnmorskor.
Man rider på allmänhetens rädslor och ger en bild av att Narkosläkare har den yttersta kunskapen om vad som är god förlossningsvård.
Kunskapen bör rimligen återfinnas i de yrkeskategorier som är utbildade och dygnet om arbetar med förlossningsvård.

* Påståenden framförs felaktigt som fakta.
Man hävdar innan utredningen är klar att detta var en frisk kvinna. Det är inte klarlagt, utredningen och orsak till dödsfallet är inte klar.
Det hävdas att BB Sophia saknar intensivvårdsmöjligheter. Detta bemöter BB Sophia själva här.
Man antyder även att personalen skulle sakna/tappa kompetens och erfarenhet.
Väl utbildad personal med många års erfarenhet tappar inte plötsligt sin kunskap för att dom byter arbetsplats.
Att en skulderdystoci uppstår samtidigt som en kvinna slutar andas och hjärtat slutar slå får ses som extremt ovanligt. Ett team arbetar aktivt tillsammans och tränar för att kunna agera vid alla sorters akuta händelser. Denna kunskap och träning  kan inte vara specifikt knuten till en enskild akut extrem händelse. Alla slags akuta händelser måste kunna hanteras. Flexibilitet, teamarbete, akut tänkande och agerande för omhändertagande i alla situationer är målet och kan rimligen tränas på alla arbetsplatser.

* Kalla fakta ger bild av att för att uppnå en säker vård måste all tänkbar vård finnas tillgänglig inom armslängds avstånd. Ger mer vård, fler läkare och fler kejsarsnitt lägre mödradödlighet?

Vi tar en resa världen över och ser vad statestiken väcker för tankar.

* Cypern
Mödradödlighet 10/100 000
Kännt för IVF och hög kejsarsnittsfrekvens över 50%

* Brasilien
Mödradödlighet 69/100 000
Kännt för sin höga kejsarsnittsfrekvens, 40-50% föds med kejsarsnitt, på en del kliniker så många som 80%.

* USA
Mödradödlighet 28/100 000
Kännt för att vara läkarstyrt och ha en väl utvecklad specialiserad vård.

* Sri Lanka
Mödradödlighet 29/100 000
Det fattiga landet som drabbades hårt av Tsunamin.

* De Nordiska länderna.
Sverige 4/100 000
Norge 4/ 100 000
Finland 4/100 000
Danmark 5/100 000
Island 4/ 100 000

Det som är tydligt i de Nordiska länderna är vem som finns närmast kvinnan, barnet och familjen i vården av den gravida, födande och nyfödda. Barnmorskan.

Titta inom vårt egna land. Ca 4 dödsfall per år i hela landet.
Alla kliniker har inte egen intensivvårdsavdelning.
Kalla fakta gör inget program om dom klinkerna? Finns inte vårat land utanför huvudstaden?
Inget annat dödsfall inom förlossningsvården har urmjölkats av medierna på samma hänsynslösa sätt.
Det är en fruktansvärd tragedi, kan alla tragedier undvikas? Hade samma sak kunnat ske på ett annat sjukhus. Sker kanske just samma sak på andra kliniker med egen iva.
Fanns förutsättningarna för en säker födsel, fanns bakomliggande medicinska faktorer?
Vad säger dom som arbetar dagligen med kvinnorna, barnen och familjerna, Förlossningsläkarna och Barnmorskorna?
Mycket i programmet haltar, saknas eller vinklas.
Bör då inte vården få granskas. Jo Absolut. Men då skall den också göras det på ett korrekt och ansvarsfullt sätt där fakta förs fram som är klarlagda fakta.

Vi står nu inför en sommar som är värre än någonsin. Förra sommarn var illa, i år sägs det saknas än fler barnmorskor och vårdplatser stängs.
Detta är inget Kalla fakta visar.
Kvinnor som skall föda sitter redan i en utsatt situation med mycket press och stress över vetskapen om eller ovetskapen om var det finns en plats åt dom att föda på.
Vad orsakar inte denna stress för risker för gravida och födande kvinnor?
Att då inför den situationen, på bästa sändningstid, sända detta repotage är oansvarigt.
Utredningen är inte klar, ändå tillåts denna skrämselpropaganda till program sändas och skapa rädslor inför en fin välfungerande förlossningsklinik med god statestik och kompetent personal.
Det är inte att ta samhällsansvar. Det är att utnyttja ett tragiskt dödsfall och mjölka ur det som en penningstinn kassako.

Jag blir arg och ledsen för alla Gravida och Pappor/Partners skull, som måste stå där mitt i den här röran och få ytterligare en stressten att binda till sin rygg.

Statestiken (som kan variera från olika källor), artiklarna, inläggen, debatten finns mitt i våra liv, men sålla hårt och fundera ett varv till, var kritisk.
Att vården behöver mer resurser borde vara glasklart för alla, ändå står vi här och lägger allt fokus på ett extremt tragiskt fall och glömmer hur verkligheten ser ut och vilka risker det kan bära med sig.








fredag 22 maj 2015

En kvinna är en kvinna är en kvinna

Den dagen vi slutar behandla kvinnor som maskiner och börjar behandla dom som individer kanske vi kommer framåt.
En födsel idag blir lätt väldigt styrd.
Aktiv fas definieras mekaniskt.
Det handlar om siffror.
Hur Många cm är modermunnen öppen?
Hur Ofta kommer värkarna?
Hur Långa är värkarna?
Hur Länge har värkarna pågått?
Vilken vecka och dag har kommit och gått?
Vad är blodtrycket, pulsen, stickan...
Vi mäter allt vi kommer åt att mäta in och utvändigt och för in i diagram.
I nämnda diagram finns även en linje för kvinnan att följa. En linje som anger att öppnandet av modermunnen går tillräckligt fort framåt. Annars blir det intervensioner.
Amniotomi, Infart, Dropp, tätare kontroller, kontinuerlig övervakning.
Allt gjort med de bästa avsikter. Men i vår iver att kontrollera födandet och göra det säkert glömmer vi lätt något så ytterst viktigt. Kvinnor är kvinnor. Kvinnor är unika individer. Kvinnor kan inte föda enligt en given mall som någon upprättade för länge sedan.
Kanske vi själva puttar ut kvinnan ur mallen då vi stör hennes naturliga värkarbete med vår önskan om att hjälpa säkert.
Visst kan vissa hjälpmedel vara bra och hjälpa oss bedömma hur kvinnan och barnet mår och vad dom orkar med. Men det får inte bli så att vi tittar på diagrammet först och glömmer att titta på kvinnan som vi har framför oss och vad hon och barnet i magen signalerar.
Kvinnor är kvinnor och måste få vara individer mall eller ej.


lördag 16 maj 2015

Vårt sönderstressade samhälle stressar nyblivna mammor

I dagens sönderstressade samhälle får många mammor inte en ärlig chans. 
Vi förväntas genom medias brus att vara vackra gudinnor till fruar med en stolt barnafader vid vår sida när vi presenterar hela lyckliga familjenidealet. Samtidigt som vi dricker latte med väninnorna, bakar bullar till släkten, går i skira klänningar och drar barnvagn på strandpromenaden samtidigt som vi i smyg skall amma och hinna med att hålla oss uppdaterade om vår karriär och shoppa lite. 
Dagens nyblivanamammor får inte en ärlig chans. Förväntan på graviditet, födsel och amning kastas över oss i mediabruset och vad som egentligen behöver lite lugn ro och kärlek måste istället uppdateras om på facebook.
Vi jämför ofta svunna tider med dagens samhälle och det är inte riktigt rättvist. Dagens mamma har inte samma förutsättning. 
I Dn finner vi rubriken 
För inte allt för länge sedan bodde vi i generationsboenden. Kvinnor hade naturligt andra kvinnor runt sig, dom hade stöd,  växte upp med födslar och amning som en naturlig del av livet.
Idag bor vi långt från familjerna och förväntas klara av att amma och sköta våra barn själva även om vi aldrig ens har sett en amning tidigare. 
Det är oerhört viktigt att man redan från börjanlägger upp för kvinnan att i lugn och ro få möjlighet att lära sig amma. Man måste tänka på att både mor och barn är nybörjare och måste få vara det. Man måste få ställa frågor, få hjälp, stöd, bli visad, våga fråga lugn och ro och känna att man duger precis som man är och gör.
Men när presenteras den bilden i media? När presenteras verkligheten med läckande bröst, bristningar, vakna nätter, avslag samtidigt som släkten knackar på och vill träffa den lilla. Ofta just på 3e-4e dagen när mjölken rinner till och graviditetshormonerna krachat efter födseln och ammningshormonerna rusar i höjden och man kanske bara vill stänga in sig och gråta i ett hörn? Man är så lycklig och ändå så utochinvänd att man inte riktigt förstår sig själv. Vem berättar om att det  hormonspel vi då går igenom är som att gå igenom en pubertet på en vecka. Att livet då kan kännas upp och ner och att det ändå är helt okej.
Många går in i moderskapet med tankar om att antingen funkar det av sig själv eller så kan jag inte. Ett svart och vitt seende istället för att se en inlärningskurva där det är okej att det haltar en stund och att det är naturligt för kvinnor att stötta varandra och hjälpas åt. Kanske genom att ge lugn, avlastning, visa, bekräfta, uppmuntra, ge goda tips och råd när sådana önskas. Amning måste få både tid, ro, råd, kärlek och omsorg.
Och en del kvinnor som idag inte får rätt stöd kan uppleva att amningen blir mer påfrestande än till glädje. Då måste det få vara upp till varje enskild kvinna att besluta om när hon känner att hon vill eller inte längre vill amma. Det är hennes kropp och det skall hon absolut inte skuldbeläggas för. 
Alla har vi olika förutsättningar, kroppsligt, mentalt och socialt. Och alla barn är inte heller så snabba att lära sig. Men jag tycker det är ytterst viktigt att alla kvinnor ges en ärlig chans att få till en bra amning med lugn, ro och bra stöd. Samhället idag bäddar inte för ett tryggt föräldraskap. I vår iver att utvecklas så går vi ibland kräftgång när vi försöker överlista moder natur.