I dagens sönderstressade samhälle får många mammor inte en ärlig chans.
Vi förväntas genom medias brus att vara vackra gudinnor till fruar med en stolt barnafader vid vår sida när vi presenterar hela lyckliga familjenidealet. Samtidigt som vi dricker latte med väninnorna, bakar bullar till släkten, går i skira klänningar och drar barnvagn på strandpromenaden samtidigt som vi i smyg skall amma och hinna med att hålla oss uppdaterade om vår karriär och shoppa lite.
Dagens nyblivanamammor får inte en ärlig chans. Förväntan på graviditet, födsel och amning kastas över oss i mediabruset och vad som egentligen behöver lite lugn ro och kärlek måste istället uppdateras om på facebook.
Vi jämför ofta svunna tider med dagens samhälle och det är inte riktigt rättvist. Dagens mamma har inte samma förutsättning.
I Dn finner vi rubriken
För inte allt för länge sedan bodde vi i generationsboenden. Kvinnor hade naturligt andra kvinnor runt sig, dom hade stöd, växte upp med födslar och amning som en naturlig del av livet.
Idag bor vi långt från familjerna och förväntas klara av att amma och sköta våra barn själva även om vi aldrig ens har sett en amning tidigare.
Det är oerhört viktigt att man redan från börjanlägger upp för kvinnan att i lugn och ro få möjlighet att lära sig amma. Man måste tänka på att både mor och barn är nybörjare och måste få vara det. Man måste få ställa frågor, få hjälp, stöd, bli visad, våga fråga lugn och ro och känna att man duger precis som man är och gör.
Men när presenteras den bilden i media? När presenteras verkligheten med läckande bröst, bristningar, vakna nätter, avslag samtidigt som släkten knackar på och vill träffa den lilla. Ofta just på 3e-4e dagen när mjölken rinner till och graviditetshormonerna krachat efter födseln och ammningshormonerna rusar i höjden och man kanske bara vill stänga in sig och gråta i ett hörn? Man är så lycklig och ändå så utochinvänd att man inte riktigt förstår sig själv. Vem berättar om att det hormonspel vi då går igenom är som att gå igenom en pubertet på en vecka. Att livet då kan kännas upp och ner och att det ändå är helt okej.
Många går in i moderskapet med tankar om att antingen funkar det av sig själv eller så kan jag inte. Ett svart och vitt seende istället för att se en inlärningskurva där det är okej att det haltar en stund och att det är naturligt för kvinnor att stötta varandra och hjälpas åt. Kanske genom att ge lugn, avlastning, visa, bekräfta, uppmuntra, ge goda tips och råd när sådana önskas. Amning måste få både tid, ro, råd, kärlek och omsorg.
Och en del kvinnor som idag inte får rätt stöd kan uppleva att amningen blir mer påfrestande än till glädje. Då måste det få vara upp till varje enskild kvinna att besluta om när hon känner att hon vill eller inte längre vill amma. Det är hennes kropp och det skall hon absolut inte skuldbeläggas för.
Alla har vi olika förutsättningar, kroppsligt, mentalt och socialt. Och alla barn är inte heller så snabba att lära sig. Men jag tycker det är ytterst viktigt att alla kvinnor ges en ärlig chans att få till en bra amning med lugn, ro och bra stöd. Samhället idag bäddar inte för ett tryggt föräldraskap. I vår iver att utvecklas så går vi ibland kräftgång när vi försöker överlista moder natur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar