Jag är mer än ett huvud

Jag fick ett sms.
Hej NN, jag hoppas att du kan hjälpa oss på avd nrXX på söndag istället för YY (min arbetsplats) mvh/ Bemanningen.

Det känns inte som en fråga, utan som en information eller möjligen en uppmaning som jag förutsätts tycka är okej.

Jag har upprepade gånger sett kollegor utsättas för detta och det irriterar mig något galet.
Nu står jag här själv och vet inte vilken fot jag skall stå på i min frustration.
Jag har full förståelse för att det saknas folk och att man i vården har panik.
MEN!

1. Jag vet inte vart avd nr XX ligger.
Jag har arbetat på min nuvarande avdelning ett par månader och hittar knappt där.

2. Jag vet inte VAD vården innebär på den avdelningen.
Jag antar att det rör mitt ansvarsområde som Barnmorska, men det kan lika gärna vara antenatalvård som gyn, som bb-vård. Jag vet inte.

3. Jag hittar inte på avdelningen.
Eftersom jag aldrig varit där så vet jag inte vart saker finns.
Vilka akuta situationer kan jag stå inför och vad händer i en akut situation när min förmåga att ingripa tas i från mig. Vilka verktyg behöver jag och vart finns dom? Mediciner? Infarter? Blödningslåda? Syrgas? Droppställning? Barnbord? Hjärtstartare???

4. Vilka rutiner finns?
Vart sitter larmknappar? Vem är ansvarig, vilka jobbar jag med, vem kontaktar jag om något inträffar?

Är det friska färdigvårdade som väntar på att gå hem eller svårt sjuka patienter.
Varför behövs annars en specialistutbildad med dubbla legitimationer, 4,5 års högskolestudier, magisterexamen och flera års erfarenhet?
Vill man att personalen skall kunna göra ett bra arbete?
Under givna förutsättningar tas mycket av min vårdande förmåga ifrån mig när man tar ifrån mig mina verktyg. Jag må ha kunskap och utbildning, men det går ändå inte att koppla syrgas utan en syrgasmask lika lite som en snickare kan förväntas spika utan hammare.

Känner mig degraderad till ett huvud som skall stå på papper för att det skall se ut som om det finns kompetent personal.
Men om det skulle inträffa något så är det ändå min legitimation jag riskerar att bli av med.

Jag tycker det är ett regält systemfel när vi förväntas arbeta med vår profession, utvecklas tillsammans, hålla oss uppdaterade, kvalitetssäkra med gemensam träning för att bli ett tryggt team som kan ge en säker trygg vård. För att sedan i ett ögonblicks verk lånas ut till annan avdelning utan någon information mer än datum och tid.
När siffrorna efter sommaren samanställs så kan man titta och säga, jo men titta, det fanns personal....
Men det är oärliga siffror, dom säger inte vem som fanns, dom säger inte heller något om hur många som arbetat dubbla pass, skurit ner på sin semester, om personalen hunnnit äta, hur länge dom knipit för att det inte fanns tid att gå på toaletten eller hur personalen mår och såväl fysiska som känslomässiga förmågan att utföra en god vård under den pressen.

Jag skickade tillbaka tydligt besked om att jag inte vill gå på en avdelning jag inte känner då jag anser det vara för patientosäkert.
Det jag skall arbeta med vill jag kunna ta ansvar för och förväntar mig därför en ordentligt introduktion.
Det finns säkert dom som inte håller med mig, och menar att vi skall ställa upp för varandra, att det kommer gå utmärkt.
Som exempel brukar BB-hotellet vara något som anses friskt och där risken är låg att man behöver ingripa medicinskt.
Så lät det även till mig när jag första sommaren som nyfärdig Barnmorska fick det ansvaret utan introduktion.
Det va mindre roligt när jag en natt stod där helt själv med en nyförlöst mamma som plötsligt började blöda kraftigt samtidigt som hennes barn visade tecken på att ha svårt med andningen och jag inte visste vart något fanns. Med privat mobil i fickan fick jag hjälp den gången.
Den gången gick det bra, men jag lärde mig läxan. Jag vill inte ta ansvar utan att ha tillräckligt på fötterna.
Skall det till en förändring i vården måste vi våga säga NEJ!

Hinner inte tanka, vi måste ju köra vidare.

Mitt i sommarens hetta föder kvinnor till svettiga barnmorskors ångest över sommarsituationen.

En förmiddag på en förlossning i Stockholm tvingas 14 par få beskedet, tyvärr, ni måste föda någon annan stans. Vi har inte plats.

Samma  förmiddag på en annan avdelning är är luften vibrerrande av frustrationen i luften. 

Stressen inom vården frammanar beslut som alla inte är överens om. Någonstans måste den födande få plats, men till vilket pris? Var i vården tummar vi för att få det att fungera? Vilka risker är vi villiga att ta?

Saknas det inte rum, så saknas det personal. Tiden räcker inte till. 

Nya Barnmorskor vågar inte stiga in över tröskeln i förlossningsvården på sommaren då dom riskerar att få ta större ansvar än dom är redo för och inte hinna få rätt stöd av erfarna kollegor.

Yrkeskategorier är inte överens om vad som är god obstetrik. Tonen mellan Barnmorskors kamp för att se och värna det friska mot obstetrikers kunskap om att vårda det sjuka hårdnar.

Bägge behövs, men i vårdsverige idag får sammarbetet dom emellan stryka på foten när resurserna inte räcker till. 

Vi har inte tid att värna om samarbete när vården blöder.

Gång på gång får vi beskedet, fasten tanken i bilen är gapande tom....

...Vi har inte tid att stanna och tanka för vi måste ju köra vidare....

Att samarbete yrkeskategorier emellan kan göra skillnad mellan hälsa, skada, liv och död  i den akuta vården är uppenbart. Likväl ägnas varje sommar åt brandsläckning av det akuta medans personalen i rask tackt slits och nöts på lite till för att så småningom helt resignera.

Vården blöder kompetens.

Kompetens som slits ut, sjukskrivs, lämnar i frustration, ångest, sorg och vemod.

När skall vi förstå att olycksstatestiken för vården ökar markant varje sommar och att det faktiskt kan förebyggas?

Vi barnmorskor skriker högt varje år för att försöka värna om säkerheten för såväl våra patienter som vår egen ork och förmåga att fortsätta.

Men gensvaret är detsamma. 

Media försöker uppmärksamma, många ansvariga vågar inte lyfta på locket utan gör difusa uttalanden om att det kommer att fungera.

Fungera? hur då? till vilket pris? Vilka skador?

Kalla fakta har nyligen presenterat ett program som visar en extrem händelse inom vården.

Men vem vågar ge till uppdrag att ta reda på vilka skador som ökar under sommaren? Vilket pris som verkligen står på menyn för sommarvården?

Jag utmanar politiker och ansvariga att våga ta reda på vad den äkta kostnaden är för kaoset varje sommar.

Hur många fler stora bristningar och blödningar har vi under sommaren?

Hur många fler inom vården sjukskrivs?

Hur många fler barn behöver vård på Neo?

Hur många fler får problem med amning och ankytning?

Hur många fler säger upp sig och byter arbete efter sommaren?

Hur många fler får inte tillräckligt med stöd och behöver mer smärtlindring än dom önskat?

Hur många fler komplicerade förlossningar uppstår på grund av underbemanning?

Hur många fler familjen tvingas hem innan dom är redo för att rum saknas?

Hur många fler mammor lider i det tysta av psykisk ohälsa under och efter födseln pga bristande stöd?

Listan kan göras lång. Vågar någon titta på den statestiken?

Är min känsla helt fel? Jag hoppas det, men vågar någon ta reda på sanningen?

Ibland undrar jag om jag inte borde ge mig in i politiken istället för att arbeta som Barnmorska. Mitt mål är att värna om födandes rätt till god och trygg vård. Men Barnmorskors händer är allt för ofta bakbundna.

Kalla fakta skrek högt om en familjs tragedi när ett rum fullt av personal slet för att rädda mor och barn.

Vad händer när det istället saknas personal och rummet ekar tomt, när ingen har tid, ingen hinner se risken och faran?

Stressen har greppat sitt järngrepp om vården i sommarsverige och den som får betala priset är medborgarna. 

Kampen är för oss alla. Att få födas säkert borde vara en självklarthet i dagens välfärdssverige, oavsett om man föds i Januari eller Juli.

Bilen behöver tankas, även om det är hett i Juli.

En rund boll i ett fyrkantigt hål

Jag har världens häftigaste jobb, men....
Det smärtar mig hur vården idag ser ut för födande kvinnor.
Menyn för vad en födsel kan innebära i valfrihet, information, stöd, närvaro, postitioner, andningstekniker, avslappningstekniker, smärtlindringstekniker, trygghet är stor.
Tyvärr är den menyn låst för många som föder.
Valen finns inte för dom och kvinnors födande blir något som anpassas efter vårdens mall istället för kvinnan.
En stressad underbemannad vård i sjukhusuppbyggd miljö kan motverka kvinnors födande.
En födande kvinna behöver lugn, ro, trygghet, värme, kärlek, möjlighet att själv välja position, smärtlindring, vilka hon vill ha närvarande, hur hon vill föda.
Så ser oftast inte verkligheten ut.
Vi försöker ta något som naturen format i en biologisk fri form och tämja det genom att stoppa in det i en mätande strikt analyserande form.
Går det verkligen att stoppa in en rund boll i ett fyrkantigt hål?
Kvinnors kroppar och hormonspel som styr hur en födsel fortskrider mår bäst i en lugn, mörk kärleksfull miljö.
Trygga mammor med gottt stöd ger friska välmående barn.
Det är när vi går in och petar i onödan i det friska som vi riskerar att skapa det sjuka.
Misstolka mig inte nu. Det är fantastiskt att forskningen gått framåt och att vi idag har flera metoder att ta till när risker uppstår. Det ska vi också värna om att behålla. Den medicinska säkerheten är ytterst viktigt.
Men vi skapar många onödiga risker när vi inte låter kvinnor föda på kvinnors vilkor.
Ta till exempel smärtlindring.
Det är något som alla som fött eller varit med vid en födsel kan förhålla sig till.
Vad är smärtlindring för dig. Vad trodde/tror du att det finns för alternativ?
Dom flesta känner till Lustgas, Epidural och kanske Bäckenbottenbedövning (PDB).
Jag skulle vilja säga att det finns flera alternativ på menyn som kan vara smärtlindrande eller öka känslan av kontroll och möjligheten att hantera smärta.
-En närvarande Barnmorska
-En lugn miljö (stress ökar smärtupplevelsen).
Vad gör inte dagens stressade vård för kvinnors födsel. Kvinnor vet inte ens om dom kommer få plats och får höra larmrapporter om både det ena och andra i dagens mediabrus. Stress kan få en kvinnas värkar att avta. Djur som föder eller ska föda får man inte flytta. Men kvinnor går bra???
-Avslappningstekniker/Yogaövningar
-Andningstekniker / Profylaxandning
-Avlastande positioner / rörelser, att ligga på rygg upplevs ofta mer smärtsamt än att få vara upprätt och röra sig fritt.
-Avlastande trycktekniker mot bäckenet, med hjälp av tex händer eller rebozoteknik
-Värme
-Massage
-Tens (trans kutan elektrisk nervstimulering)
-Akupunktur
-Akupressur
-El akupunktur
-Sterila kvaddlar
-Duscha/Bada
-Dyktekniken eller Hypnobirth
-Att känna trygghet och lugn
Visste ni tex att studier visar att närvaro av någon man älskar eller att tänka på någon man älskar minskar smärta. En del kvinnor upplever smärtan mer hanterbar med hjälp av musik eller tom dofter. Lavendel anses traditionellt vara avslappnande och smärtlindrande.

Nu säger jag inte att ni skall dofta på en lavendelblomma när ni föder barn. Jag vill bara visa på att menyn är så enormt mycket större och måste få vara individuell utifrån varje kvinnas behov.
Så varje kvinna som går i väntans tider. Fundera över vad du mår bra av, vad främjar din trygghet och just din förmåga att föda barn och hantera smärta.
Våga ställa krav på vården. Det är genom kvinnors krav som vi inom vården kommer tvingas att utvecklas.