fredag 7 augusti 2015

Att jaga ett odefinierat mål är som att fly verkligheten med ögonbindel på


Vet du vad som förväntas av dig på din arbetsplats?
Vet du vart du arbetar?
Vet du vad dina arbetsuppgifter är?
Vad har verksamheten för mål?
Vad är planen för att uppfylla dessa mål?

Framgångsrika företag världen över har några saker gemensamt.
Oavsett om dom gräver efter olja, bygger fastighter eller lagar mat.

Dom vet vad dom vill och dom har en plan. En verksamhetsplan.
Sedan följer dom planen, lämnar rapport på hur det gått och utvärderar planen och arbetar vidare mot målet.
Företagen brukar också vara medvetna om att deras viktigaste tillgång är deras anställda.

Så fungerar det världen över oavsett företagets storlek, med ett plågsamt tydligt undantag.
Vården!

Jag vill kunna gå till jobbet och få göra Mitt arbete.
Träffa Mina kollegor.
Känna att jag bidrar till Vår verksamhet.
Känna att vi arbetar efter Våra planer för vad just Vi satt upp är det bästa för verksamheten.

Men som ni alla kunnat läsa om i mediabruset är detta en utopi för dagens anstälda inom vården landet igenom.

Min arbetsplats är vart arbetsgivaren för stunden väljer att placera mig, det är inte självklart att jag får arbeta där jag är anställd med det jag kan och känner till med mina kollegor. Jag kan lika gärna bli utlånad till en annan avdelning.

Min yrkesroll och vad jag lärt mig är bäst att arbeta efter enligt vetenskap och beprövad erfarenhet slits i stycken när stressen knackar på dörren och rutiner får stå tillbaka när tiden inte räcker till.

Kollegor är för ofta uppgivna, ledsna, säger upp sig, går in i väggen och orkar inte mer när deras röster inte får gehör.

Vår plan naggas i kanten, finns den ens, vem vet vad vårt uppdrag är, det är svårt att följa vad vi inte vet?

Det bästa för vår verksamhet tycks inte vara klart definierat. Det är väldigt flytande och kan ofta ändras från arbetspass till arbetspass. Den tydliga styrningen saknas i skrift och i handling.
Vi får lära oss att en sak gäller vad vi får och inte får hantera och hur vi skall arbeta och inte arbeta.
Det kan finnas definierat på papper hur många vi skall vara på ett arbetspass, hur arbetet skall fördelas, vilka som skall vårdas, hur vi skall vårda.
Men på golvet är en annan sak, då tycks dessa definitioner vara mer av en vag riktlinje.

Det görs studier som visar vad som är bäst, vad som fungerar och vilka risker som uppstår.
Om något inträffar får ofta den enskilda må dåligt och ta smällen när det i grund och botten ändå är ett systemfel inom vården.

Chefer som står närmast och ser verkligheten gör ofta allt vad dom kan och lite till. Sätter sig på dubbla stolar genom att försöka hinna med sitt arbete och samtidigt arbeta på golvet för att täcka upp.
Hur slitsamt det måste vara vill jag knappt tänka på.
Hur upprätthåller man en verksamhets säkerhet när man gång efter annan måste bryta vad som satts upp?

Har ni någonsin sett en elitidrottsman lägga upp sin strategi?
Hur vore det med en golfspelare som inte vet vart målet är?
Eller hur bra tror ni det går för en maratonlöpare som lägger upp sin strategi att springa åt väst när banan går åt öst.
Eller om en Hockeyspelare bestämmer sig för att arbeta efter enmansshow och glömma teamet?
Tänk om våra elitidrottsmän och kvinnor glömmer vad som är deras MÅL!

Detta är vad som sker inom vården. En plan lägg upp, sen sätts den i en pärm och förträngs, man gläntar lite ibland, ser att vi styr åt fel håll, men låter ändå skeppet segla vidare.
Att sakna klart definierade mål gör att hela gruppen blir vilsen.

När det sedan i media uppdagas att verksamheter inom vården inte klarar sina uppdrag.
Då kan vi backa bandet och börja med att konstatera att för att klara sina uppdrag så borde man tillåtas följa sina verksamhetsplaner.
Man kan inte nå i mål om man springer bredvid banan.
Mer resurser behövs och cheferna närmast golvet måste få mer utrymme att följa sina verksamhetsplaner och värna om sin verksamhet så att arbetarna får en klar definierad plan och känner sig delaktiga i sitt arbete.

Att jaga ett odefinierat mål är som att fly verkligheten med ögonbindel på

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar