Ella Bohlin-Jag vill ha svar!

29330 barn föddes förra året i Stockholm. 

Snart finns bara 24330 plattser kvar. 

5000 plattser bantas bort när Södra BB och BB Sophia läggs ner. 

I dagsläget finns ingen ersättning för dom platserna. 

St Göran öppnar om 3 år och kan ta emot 4000. 

Kvinnor bollas mellan klinikerna redan idag. Hur ska hålet fyllas?

Ella Bohlin, du hänvisar till 1177 ( har dom gömt 5000 plattser och ett gäng utvilade barnmorskor?)

Du hävdar att övriga kliniker ska klara av att täcka. 

Hur?!? Ella Bohlin tänker du att det tricket ska gå till? Finns det inte plats idag så kan vi barnmorskor inte snyta fram rum o nya barnmorskor ur näven, hur mycket vi än önskar. Särskilt inte när det fortfarande är anställningsstopp o lönekartell i hela SLL. 

Vi barnmorskor har vår lojalitet hos kvinnorna som föder. Men hur kan du kallt räkna med att vi har kvar vår lojaliter till vår arbetsgivare när vi inte får drägligliga arbetsförhållanden, när vi inte får upp våra löner, när våra arbetsplatser läggs ner, vi inte tillåts arbeta enligt vad forskningen säger är kvinnans bästa med en närvarande barnmorska, trots att vi med vår legitimation är ålagda att arbeta enligt forskning och beprövad erfarenhet. 

Jag och många många av mina kollegor överväger att lämna vården helt. Inte för att vi inte gillar vårt yrke. Tvärtom, vi älskar att vara Barnmorskor. Det är världens häftigaste arbete, vi vill inget hellre än att få bistå kvinnor till säkra och trygga födslar. 

Men när vår möjlighet att göra det försvinner, när ni kapar av våra händer genom att misshandla vården och tvinga oss springa ännu snabbare. Då kan vi inte längre utföra vårt yrke säkert. Vi är inte en del av att bygga vården, vi är en del av Sveriges nedrustning av vården. 

Och att DU Ella Bohlin kan sitta och häva ur dig att du inte är orolig över detta är skrämmande. Hur kan du som ansvarig och kvinna i en idag feministisk politik hävda att det INTE är oroande att 5000 platser försvinner och vägra se problemet. 

Innan du uttalar dig kräver jag att du verklighetsförankrar dig och lyssnar till oss Barnmorskor på golvet. 

Stockholms förlossningsvård är under attack

En kvinna ringer. Hon har värkar, det är andra barnet. En lycklig händelse. Hon borde få känna sig trygg och förväntansfull. Istället infinner sig den nattsvarta paniken när barnmorskan på sjukhuset berättar att det inte finns plats. Det är fullt. 

Barnmorskan i sin tur sitter med den magsårskramande uppgiften att i en tyst tickande Stockholmsnatt försöka hitta en plats. 

Hon har redan tvingats avvisa och hitta nya plattser att föda åt två kvinnor den här natten. Hon vet att Sophia, Stockholm, Danderyd SöS och Solna är fulla dom också. Ett samtal till Huddinge visar att även dom har fullt denna natt. Ett sista alternativ kvar. Södertälje. Ett andetag, lyfter luren. Det är en omföderska, det kan gå fort. Hon kan inte vänta... Snälla...vad gör vi annars? Det är långt att åka, men. Det finns inte rum någon annanstans. 

Södertälje har ett rum. Lättnaden över att det finns ett rum blandas med sorg, ilska och frustration över att en kvinna till avvisas och hänvisas. Hennes resväg blir lång, smärtsam både fysiskt och psykiskt. Vi ska hela tiden leverera på marginalen och uppbåda rum och personal när det inte finns. 

Jag har sett barn födas i bil när mammor inte hunnit in, på mottagningsrum utan övervakning när inget rum fanns, en tidigare kollega fick kasta in en sackosäck på chefens kontor en gång. Berättelserna från vad kollegor trollar med är bisarrt skrämmande. 

Häromveckan kom jag till jobbet en morgon. Då hade vi tvingats avvisa 7 kvinnor från att föda på vår enhet den natten. 7 kvinnor som vi skulle hänvisa till annan förlossning. Jag vet att vi säger hänvisa. Men jag tycker vi ska kalla det vid sitt rätta namn. Avvisa. För det är så hemskt det måste kännas när man mitt i natten står med täta värkar och tvingas höra att det inte finns plats. Att vi ska försöka ordna en annan plats. 

Det låter hemskt säger många. Ja men det ÄR JU HEMSKT säger jag. 

Det finns för få förlossningsplatser i Stockholm. Tro inget annat. Fråga vilken barnmorska som helst. 

Att då inför sommaren som alltid är extra ansträngande ge besked om att två förlossningar stänger och 5000 platser försvinner kan inte ses som något annat än en katastrof. 

Jag ska va helt ärlig. Jag vill inte arbeta som barnmorska i det här kaoset i sommar. Jag är rädd att det ska vara mer än jag orkar som människa, att jag ska gå sönder, att jag i stress och överbelastning ska göra ett fatalt misstag som ger livslånga konsekvenser. 

Under rådande omständighet kan vi kanske inte stå för en säker vård. 

Något måste hända. Något måste förändras NU. 

Stockholms förlossningsvård är satt i Brand. Vi kämpar för varje kvinnas rätt till en säker födsel. Hjälp oss släcka branden NU!