torsdag 17 mars 2016

En barnmorska säger farväl

 10 pass kvar som Barnmorska i Svenska vården. 
Min barndomsdröm var att bli barnmorska. Det är världens häftigaste arbete. 
Men nu förlorar jag en bit av min identitet. 
För att jag ska kunna göra ett bra och säkert arbete vill jag vara närvarande både fysiskt och mentalt för en kvinna när hon föder barn. 
Nuvarande förutsättningar försämras snabbt, fler födande på färre och större enheter ökar stressen. 
Jag väljer nu att kliva åt sidan. Bort från det luftslott som politiker och ansvariga bygger. Bort från löften på papper som tyvärr blir svåra eller omöjliga att uppfylla i verkligheten. 
Den enskilda viktigaste faktorn för en trygg födsel är en närvarande barnmorska. När jag inte kan närvara tillräckligt känner jag att min möjlighet att utföra mitt arbete tryggt och säkert tas ifrån mig.  
Jag känner att jag inte längre kan stå för vart vården av födande är påväg. Hellre än att jag bidrar till förfallet så tar jag med stor sorg farväl. 
Jag liksom mina kollegor får inte strejka. Jag har skrikigt mig hes, protesterat, skrivit.. När inget hjälper har jag bara en väg kvar att gå. 
Jag röstar med mina fötter, lämnar det jag inte kan stå för och hoppas att protesterna en dag kan nå fram så jag kan våga återvända. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar